Hem

Presentation

Att söka sig till och gå i terapi är tack och lov inte lika skambelagt idag som det varit tidigare. Jag tror att vi lever i en tid då det börjar mejslas fram en mjukare blick på vad det innebär att kämpa med psykiska svårigheter och psykisk ohälsa. Det är hursomhelst min absoluta förhoppning. Många förstår idag att det inte är något fel på en för att en går i terapi och jag hör mycket ofta uttalandet ”alla borde göra det”.

På något sätt finns det kanske en större acceptans idag kring att livet inte alltid är så enkelt och att de allra flesta av oss, i perioder eller större delen av tiden, kan ha det riktigt kämpigt. Och på mycket olika sätt. Att då söka sig till en annan människa som en förhoppningsvis kan känna sig trygg med och kunna lita på är i grunden bland det mest mänskliga som finns. Vi människor är programmerade att söka oss till en annan människa som vi litar på i tider av stress, sorg och kaos liksom vid glädje och flyt.

Vissa gånger är det inte familjen eller vännerna vi vill vända oss till utan någon som står utanför dessa sammanhang och som dessutom är expert på psykiska spörsmål.

Det är helt och hållet mänskligt att ha kämpiga tankar och känslor som exempelvis; vem är jag? Vad vill jag egentligen i livet? Varför är mina relationer så krångliga och finns det egentligen någon att lita på? Är jag den enda som känner så här? Hur kommer det sig att jag känner mig så ensam?

Maria Wiwe
Leg psykolog
Leg psykoterapeut
Utbildad MBT-A terapeut (MBT-A = mentaliseringsbaserad terapi för ungdomar)
Kvalificerad instruktör/utbildare i MBT-A
Ackrediterad MBT-A handledare
Ordförande för den första gruppen av ackrediterade handledare i MBT-A, utsedd av Trudie Rossouw och Peter Fonagy.
Handleder och utbildar i mentaliseringsbaserat arbete i Sverige och utomlands.

Det är precis lika mänskligt att vara övertygad om att det absolut inte går att lita på någon, inte ens på en själv. Det finns heller inget fel i att känna att livet kan vara så himla svårt och komplicerat, inte minst alla dessa relationer som också kan göra så ont.

Om du har tankar och känslor som liknar dessa och också sökt dig fram till min hemsida så vill jag börja med att säga att jag tycker att du är väldigt modig. Det är inte så lätt att vara människa och av någon anledning går vi ofta i vår ensamhet och plågas av jobbiga tankar och känslor. Att känna sig mycket ensam är också väldigt mänskligt och vi vet samtidigt hur viktigt det är att dela med oss av det vi tycker är allra svårast till någon vi känner att vi kan lita på. Att börja tillstå för sig själv att ”så här kan jag inte ha det” eller ”jag tror jag behöver prata med någon” är modigt, att våga se hur en har det eller släppa taget om att en måste kämpa ensam.

Kanske är du i tonåren och känner dig hopplöst fel, deppig, utanför, har massa ångest, känner dig ensam, står inte ut med dina föräldrar, en viktig relation har tagit slut, känner dig misslyckad i skolan, har skyhög prestationsångest, blir ledsen och känner dig värdelös när du ser hur roligt andra verkar ha det utifrån vad som läggs upp på sociala medier, är övertygad om att du är ful eller förstår överhuvudtaget inte poängen med det här livet? Kanske känner att du vill dö eller tycker att det är hopplöst att hantera känslor och skadar dig själv?

Kanske är du en förälder som tvivlar på ditt föräldraskap och känner dig överväldigad av ansvaret som kommer med denna uppgift och du märker att du undrar hur alla andra verkar lyckas så bra? Kanske har du barn som blivit tonåringar och er relation har ändrats drastiskt? Från att ha känt dig nära ditt barn och haft en lugn och stabil relation så känner du och får veta att allt du säger och gör är fel? Kanske är du mycket orolig för ditt barn och är rädd för att det ska gå käpprätt åt skogen? Kanske har du massor av fler och helt andra smärtsamma funderingar kring ditt föräldraskap som du känner och tror att du inte kan dela med någon annan?

Kanske är du i början av ditt vuxna liv och förstår bara inte varför du blir så påverkad av vad som händer, eller inte händer, på sociala medier, i relationer, i kärlekslivet eller kanske undrar du hur du ska få ihop någonting överhuvudtaget i det här så kallade livet? Kanske är du bitvis eller mesta delen av tiden övertygad om att ingen tycker om dig, att du inte får till det socialt, känner dig stressad och skamsen efter sociala tillställningar och snurrar mycket i huvudet kring vad andra kan tänka om dig?

Vad du än har för tankar och känslor som plågar dig så är det viktiga att det finns hjälp att få. Det kan vara mycket svårt att lita på andra, särskilt när en känner sig sårbar och skör. Det är också därför jag tycker det är modigt av dig att ens vara härinne på hemsidan och titta. Nästa steg blir att prova att be om hjälp och kanske prova att börja lita på att det går att dela det som gör så jäkla ont med en annan människa.

Jag heter Maria Wiwe och är legitimerad psykolog och utbildad psykoterapeut. Under mitt arbete som psykolog har jag fördjupat mig i det som kallas för mentalisering. Jag ska strax kort förklara vad mentalisering är men den främsta anledningen till att jag inriktat mig på just detta ämne är på grund av att det är så mänskligt i sin karaktär. Mänskligt och begripligt. Jag anser att mentalisering och arbetet med mentalisering förmedlar följande till oss människor; att ställa till det för oss, fucka upp, vara ensamma, bli ensamma, ängslas, tappa det, spåra ur, o s v – det kan vi alla göra, vara och bli, människor som vi är, men det behöver inte ta slut för det av den anledningen att vi också kan reparera och komma igen. Det finns hopp och livet behöver inte för alltid vara meningslöst även om det kan kännas så och dessutom mycket starkt i stunden. Mentalisering är en så fenomenal grej som faktiskt kan hjälpa oss att känna meningsfullhet i livet.

Hur då? Jo därför att mentalisering är en unikt mänsklig egenskap. Mentaliseringen gör att vi connectar med andra människor och känner oss delaktiga, påfyllda av energi, som att vi betyder något och hjälper oss att känna oss mindre ensamma. Ingen av oss kommer undan mentaliseringen; är den i balans då har vi det helt okej i livet och lyser den med sin frånvaro så mår vi psykiskt sett inget vidare. Vi går runt här på jorden, var och en av oss, vare sig vi vill eller inte, och dessutom har vi inte bara våra yttre skal i form av kroppar utan vi har ett inre liv som består av allt möjligt från tankar, känslor, fantasier, drömmar, drivkrafter till hallucinationer om det nu skulle vara så till outhärdlig tomhet. Med andra ord; allt som pågår på insidan av oss men som inte alltid syns utåt och som kallas för våra mentala tillstånd. Ingen av oss kommer undan att saker händer på insidan och att vi är fullproppade med olika mentala tillstånd. Att känna sig tom och meningslös är också ett mentalt tillstånd och ett mycket viktigt sådant dessutom. Inte minst av den anledningen att det kan kännas hemskt ensamt att vara i det. Inte nog med alla dessa olika mentala tillstånd, vi ska dessutom navigera dessa våra yttre skal fullproppade med inre jox i en värld full av massa andra människor som också har olika mentala tillstånd på insidan som ibland påminner om våra egna men som också kan se helt olika ut. Och så har vi en eller två eller tre eller en hel bunt med människor som vi kallar våra ”nära” och ”viktiga” personer. Till exempel mammor, mostrar, pojkvänner, flickvänner, BFF:er, lärare (vissa), morfäder, farmödrar, vänner och väninnor – med andra ord de som vi vanligtvis ser som viktiga personer i våra liv. Och just i de relationerna känns det mer än i andra. Och – det här är viktigt – när det känns i just de här nära relationerna då kommer vi att få svårare att hålla på med det just det där mänskligt unika, nämligen mentaliseringen.

Mentalisering innebär nämligen att vi människor är varelser som, i varierande grad, är inriktade på att förstå varför vi själva och andra håller på och beter oss som vi gör. Vi är en alldeles galet social sort vi människor, det betyder inte att vi varken behöver eller ska umgås och socialisera hela tiden, men vi behöver vara i kontakt med i alla fall en eller ett par andra människor någon gång då och då.

Det är jätteviktigt för oss människor att skapa mening i saker som händer omkring oss. När vi inte förstår eller något känns ovisst blir vi oroliga. Tänk dig själv att du går med en kompis på stan och tittar i affärer och plötsligt hör ni en annan människa prata jättehögt för sig själv så att alla hör samtidigt som hen går runt runt i en cirkel. Det här förstår ni inte, ni stannar upp och tittar precis som de flesta andra medmänniskor som är på stan i samma stund och ser den här personen. Ni undrar vad det är som händer, hur kommer det sig att personen gör så här? Är hen skvatt galen? Är det ett student prank? Har personen fått ett förfärligt besked och är förtvivlad? Är hen påverkad av något? Vad det än är som ligger bakom just den här personens avvikande beteende så sätter det igång processer inom oss andra att försöka förstå och skapa mening i det vi uppfattar.

Vi människor drar helt enkelt slutsatser utifrån vårt eget och andra människors yttre beteende om vad det är för känslor och tankar, fantasier eller drivkrafter, alltså mentala tillstånd, som styr beteendet. Det vi gör på utsidan är för oss människor alltid styrt av något som händer på vår insida. Därför undrar vi många gånger kring såväl vårt eget som andras beteende; hur kommer det sig att jag snäste åt henne, varför är jag på så dåligt humör? Vad glad Rakel ser ut, undrar vad som hänt, är hon förälskad? Det var värst vad kort i tonen Rune är, undrar vad han surar om?

Mentalisering innebar att vi ser oss själva utifrån och andra inifrån eller att vi har våra egna och andras tankar och känslor i åtanke. Vi går inte runt här på jordklotet som små öar. Vi påverkar och blir påverkade av varandra, vare sig vill det eller inte. Mentaliseringsförmågan går upp och ned hos oss alla. Har vi sovit dåligt, är stressade, har lågt blodsocker eller känner att det skaver i en viktig relation så kommer vår förmåga att mentalisera svaja. En del av oss är extra sårbara i sin mentaliseringsförmåga vilket ställer till problem i livet. Det kan bli krångel i relationer då det ofta och lätt blir missförstånd och känslor kan bli helt överväldigande så att uppfattningar som exempelvis ”jag är ful” eller ”alla hatar mig” känns helt sanna och verkliga. Eller så stängs känslor av så att livet uppfattas från ”huvudet” utan känslor vilket triggar känslor av tomhet, ensamhet och meningslöshet. För en del krävs det ett stort och ansträngande jobb att återfå mentaliseringsförmågan då vi kan känna oss lugna i balans och i kontakt med andra människor och oss själva igen. När vår mentaliseringsförmåga svajar är vi mer benägna att missförstå såväl andra som oss själva. Vi tappar helt enkelt kontakten, antingen en smula eller väldigt mycket, med verkligheten och börjar dra förhastade slutsatser kring vad andra tänker och känner. Och det kan i värsta fall ställa det rejält för oss. Därför är det så fantastiskt viktigt att få möjlighet att tillsammans med någon vi litar på hämta hem vår mentaliseringsförmåga igen så att vi kan börja leva på ett sätt som inte gör lika ont och som inte förstör för oss lika mycket.

Mentaliseringsteorin är ytterst väl beforskad liksom dess olika behandlingar. Vi vet idag betydelsen av att arbeta i terapi med fokus på mentalisering och att en ökad mentaliseringsförmåga leder till en ökad livskvalitet för individen. Det terapeutiska arbetet bygger på stringent forskning kring social kognition, neurobiologi och anknytning och har mejslats fram för att passa olika former av psykiska problem och olika människor. Det handlar inte om att en modell ”fits all” utan terapeuten är flexibel och anpassar interventioner efter den enskilde individen.